Varfor maste man bli omvand?

Hendrik Leendert Heijkoop

(Brev tva i ”En Serie Brev till Unga Kristna”).

Kara van,

Du fragar varfor man maste bli omvand och vad omvandelse verkligen ar.

Det enklaste svaret pa din forsta fraga ar: Darfor att Gud sager sa. Nar Gud sager nagonting ar det slutet pa all kontrovers. Da maste vi, hans varelser, buga oss och lyda. ”Visserligen, men du, o manniska, vem ar du som svarar igen emot Gud? Skall det formade tinget saga till honom som har format det, Varfor ... ? (Romarbrevet 9:20). Och vi har sett i Apostlagarningarna 17:30 att Gud, ”da han haft overseende med okunnighetens tider, pabjuder nu manniskor att de skall alla overallt angra sig,”. Ja, det finns ungefar attio stallen i Gamla Testamentet och ungefar sjuttio i Nya Testamentet som talar om omvandelse.

For Gud sager oss klart och tydligt i Sitt ord varfor Han befaller att manniskan skall bli omvand. Han ar ”langmodig emot Eder, icke onskande att nagon skulle forgas, utan att alla skulle komma till anger” (2 Petrusbrevet 3:9). Och i Apostlagarningarna 17 framlagger Han som skal for Sin befallning att alla manniskor skall bli omvanda, att ”han har bestamt en dag pa vilken han ska doma den beboeliga varlden i rattfardighet”.

Dagen kommer nar var och en for sin Skapare maste redogora for sitt liv. Och Gud, som kanner manniskan i varje avseende, vet att Domarens utslag kommer att bli: ”Ty alla har syndat, och kommer till korta om Guds harlighet” (Romarbrevet 3:23). Darfor vill Gud att manniskorna skall bli omvanda, ty ”Var Fralsare Gud ... onskar att alla manniskor skulle raddas och komma till sanningens kunskap” (1 Timoteusbrevet 2:3,4).

Varfor befaller Gud att manniskan skall bli omvand? Darfor att manniskan inte har tjanat sin Skapare, utan ar en syndare som ska erhalla sin rattfardiga dom av Gud.

 

Manniskan ar en syndare

   Detta ar en forskracklig sanning. Det ar sant att manga inte tanker pa det, och det finns aven de som fornekar det. Men ar verkligen dessa manniskor overtygade att det de sager ar sant? Kan nagon som ar arlig forneka att han ofta gor fel?

   Mer an en gang har jag fragat en person, som hogt tillkannagav att han alltid hade levt ett dygdigt liv och hade behandlat andra som han skulle, huruvida hans samvete aldrig hade fordomt honom for nagon tanke, nagot ord eller garning. Valdigt sallan hade nagon som denne modet att vidmakthalla att detta aldrig hade hant honom.

   En syndare ar nagon som har syndat. Man blir inte endast en syndare efter att ha begatt manga felaktiga handlingar! En begangen synd gor en manniska till en syndare. I det vanliga livet kanner vi val igen detta. Ingen skulle saga ”Det eller det ar inte ett mord eftersom han har endast begatt ett mord en gang eller tva ganger.” Emellertid, nar det galler hennes gemenskap med Gud, da vill manniskan tillampa en annan norm. Annars maste hon fordoma sig sjalv.

Samvete

Gud har givit varje manniska ett samvete (Romarbrevet 2:15), vilket overtygar henne om vissa felaktiga ting, men samvetet visar inte pa allt som ar fel. Samvetet paverkas och formas av omgivningen. Det ljuder alltid en varningssignal om nagon gor nagot som bedoms som felaktigt i den omgivning i vilken han ar eller har vaxt upp i. Gud har sett till att alla manniskor, aven de som aldrig har hort talas om Gud och som inte kanner till Hans ord, varnas nar de medvetet gor fel, sa att de kan besinna sig och inse att de ar syndiga och skyldiga.

Nar du gar tillbaka till ditt eget liv, hur manga synder har du medvetet redan begatt? Du ar nu arton ar gammal. Lat oss formoda att under de forsta atta aren av ditt liv sa gjorde du inget fel medvetet. Det forhaller sig givetvis inte sa, for du vet mycket val att ditt samvete har anklagat dig sedan dess. Lat oss formoda som ett genomsnitt en gang per dag. Det skulle bli 365 ganger per ar, och salunda 3 650 ganger for dig. For nagon som ar 28 ar gammal skulle det salunda bli 7 300 ganger, och for nagon som ar 68 ar gammal 21 900 ganger.

Saledes kan vi saga att ditt samvete har sagt till dig tills nu, atminstone 3 650 ganger att du har syndat. Och har det anda inte varit annu mera ofta? Kan nagon som har begatt sa manga synder havda att han inte ar en syndare? Skulle en rattfardig Gud kunna frikanna en sadan?

Visar inte detta helt och fullt att varje manniska fortjanar dom och att hon infor Gud maste erkanna att hon har syndat emot Honom och att hon for alltid fortjanar att vara forlorad?

Okanda synder

Men nu till en annan fraga. Ar en manniska endast skyldig nar hon syndar medvetet? Ar hon inte ocksa skyldig om hon kunde ha vetat att det hon gjorde var fel? Faller inte varje domare utslaget ”skyldig” nar nagon bryter mot lagen, utan hansyn till om personen ifraga sager att han inte kande till lagen? Han kunde ha kant till den, eftersom lagarna publiceras. Och saledes har vi uttrycket, ”Okunnighet ar inget skydd mot lagen”. I basta fall kan domaren beakta overtradarens okunnighet nar han bestammer straffet. En advokat som bryter mot vissa lagar kommer att bli strangare bestraffad an en efterbliven pojke som har gjort samma sak. Emellertid, ar det fallda utslaget i bada fallen ”skyldig”.

Vi finner dessutom denna princip i Guds ord. ”Och om nagon syndar och gor emot nagot av alla Jahves bud, vad inte skulle goras, och har inte vetat om det, anda ar han skyldig, och skall bara sin missgarning” (Tredje Mosebok 5:17). Detta ar fullkomligt sant. Har en manniska, som ar ansvarig infor sin Skapare sasom en varelse och som maste redogora for sina garningar infor Honom, ratten att sjalv bestamma vari hon ar skyldig eller oskyldig? Det kan givetvis inte vara sa! Skaparen, som har gjort Sin varelse och som har givit honom Sin befallning, ar den ende som har ratt att doma huruvida Hans varelse har svarat upp till sitt ansvar. Gud ensam faststaller vad synd ar, och om vi vill veta vad det ar maste vi soka hans tankar.

Guds Ord tar upp denna punkt mycket tydligt. I Forsta Mosebok 1:28 och 2:15-17 finner vi befallningen som Gud gav till manniskan. Han skulle bruka och bevara Edens lustgard i fortrostan pa Gud och i lydnad till Honom. Tecknet pa denna lydnad var forbudet att ata av kunskapens trad om gott och ont.

Men vad gjorde manniskan? Han gjorde det forsta tillfallet han hade att visa sin lydnad och fortrostan, till ett tillfalle att inte lyssna till Gud, utan att medvetet vara olydig. Det var borjan. Tre tusen ar senare maste Gud skriva i Sitt Ord: ”Jahve sag ned fran himlarna uppa manniskors barn, for att se om det fanns nagon som forstod, som sokte Gud. De hade alla avfallit, de har tillsammans blivit fordarvade. Det finns ingen som gor gott, inte en enda.” (Psaltaren 14:2,3). Ytterligare tusen ar senare sager Guds Ord: ”Det finns inte en enda som soker efter Gud. Alla har avvikit fran vagen, de har tillsammans blivit onyttiga, det finns inte en enda som praktiserar godhet, det finns inte sa mycket som en enda” (Romarbrevet 3:11,12). Ar det inte fullstandigt klart att Guds utslag maste bli: ”Alla har syndat, och kommer till korta om Guds harlighet” (Romarbrevet 3:23)?

Vad ar synd?

Men du kan kanske saga, ”Vi maste tillsta att vi ibland gor saker som ar fel. Men vi inser bara inte att det inte finns nagon som gor allting bra. Det finns sakerligen manga manniskor som gor goda garningar. Tank bara pa manniskor som offrar sina liv for att hjalpa andra, manniskor som Henri Dunant, Albert Schweizer, eller andra som dem. Och nar jag till exempel ater eller dricker, eller gar till skolan eller arbetet, sa ar dessa ting sakerligen inte onda, eller hur?”

  

Objektivt sett ar dessa ting inte felaktiga, anda kan de subjektivt sett vara alldeles felaktiga. Att ata ett apple ar inte syndigt, men ett barn som ater ett apple efter det att hans mamma har forbjudit honom ar olydigt. Har beror vi fragans verkliga karna, ”Vad ar synd?”

Manniskan skapades av Gud och blev befalld att tjana Honom. Allt darfor, som manniskan gor tvart emot denna stallning som varelse och emot denna Gudsgivna uppgift att tjana Gud ar synd. Vi finner denna princip i 1 Johannesbrevet 3:4: ”Synd ar lagloshet.” Synd ar varje handling som inte tar hansyn till Guds myndighet over Sin varelse.

Saledes ar till exempel att inte ata i fortrostan pa Gud synd. Herren Jesus skulle endast ata om Gud sade at Honom (Matteus 4:4, se ocksa Johannes 4:34). Darfor sager oss Guds Ord: ”Vadhelst som inte ar av tro ar synd” (Romarbrevet 14:23).

Om vi tillampar denna princip pa vara liv, vad finner vi? Vilken garning som vi har gjort, vilket ord som vi har uttalat, vilken tanke som har uppstatt i vart sinne har kommit fram genom lydnad till Gud, genom fragan i vart hjarta: ”Herre, vad vill Du ha mig att gora?” Maste vi inte dra slutsatsen, inte en enda! Saledes ar da allt vi har gjort synd!

Detta ar ocksa vad Guds Ord sager: ”Det finns inte en enda som praktiserar godhet, det finns inte sa mycket som en enda” (Romarbrevet 3:12). ”Och varje forestallning av hans hjartas tankar ideligen endast onda” (Forsta Mosebok 6:5). Det ar darfor som en rattfardig Gud maste doma manskligheten. Det ar darfor som en barmhartig Gud uppmanar alla manniskor att bli omvanda, sa att Han kan radda dem fran den forskrackliga domen som vantar dem.

Vad ar omvandelse?

Nu kommer vi till din andra fraga, ”Vad ar egentligen omvandelse?”.

Detta ar inte sa enkelt att definiera, ty ordet ”omvandelse” (ibland oversatt ”anger”) ar inte en exakt oversattning av det grekiska ordet ”metanoia” som anvands i Guds Ords originalmanuskript. Vi har inget ord som ger detta grekiska ords exakta betydelse.

Av 1 Tessalonikerbrevet 1:9 ar det uppenbart att tanken pa ”vandning” innefattas i detta ord. Tidigare hade Tessalonikerna levt ett liv som kretsade kring deras avgudar. Nu hade de vant om, de hade vant sina ryggar till sina avgudar, och hade vant sig till Gud. Men sadana skriftstallen som Apostlagarningarna 2:37-38, 17:30-31, Uppenbarelseboken 9:20-21 och andra gor det klart att sjalvdom och att fordoma sitt eget liv och sina garningar infor Gud ocksa ar forbundet med detta ord.

Saledes kan vi saga att omvandelse ar: att ga till Gud, att fordoma sig sjalv infor Honom genom att bekanna att ens liv inte har varit underkastat Honom, och att man darfor ar syndig och skyldig. Inbegripet i detta ar att vi ar ledsna for detta.

Men aven om det inte ar enkelt att ge en precis filologisk (sprakvetenskaplig) definition av omvandelse, har en, som har kommit till Guds ljus och har sett vad han sjalv ar infor Gud och vad hans dom ar, ingen svarighet med detta. Gud ser pa hjartat och samvetet, inte till forstandet. Publikanen utropade helt enkelt ”Ah Gud, ha medlidande med mig, syndaren” (Lukas 18:13). Men Gud som provar hjartan, och som ar en ”bedomare av hjartats tankar och uppsat” (Hebreerbrevet 4:12), visste att allting var inbegripet i dessa ord.

Nej, inte orden som vi talar, utan vara hjartas tillstand sasom vi kommer till Gud bestammer huruvida omvandelse har agt rum.

Och nu vill jag fraga dig nagonting: Ar du omvand? Har du gatt till Gud med dina synder och skuld, och bekant ditt fortappade tillstand for Honom?

Ah, vanta inte langre, utan gor det idag. I morgon kan det vara for sent.

  

Med varma halsningar,

Din van.

H. L. Heijkoop

I denna skrift ar bibelcitaten tagna fran J N Darbys bibeloversattning.

 

(Oversatt av T. B.)

 

Foljande skrifter kan ocksa erhallas:

 

* Allt ar edert - G V Wigram

* Maste man bli omvand - H L Heijkoop

* Hur det forlorade faret blev funnet - J N Darby

* Tararnas Dal - J N Darby

* Den sanna Guds nad vari Ni sta - J N Darby

 

Skriv efter boklista!

KRISTEN LITTERATUR

Elvebakkveien 9

4270 Akrehamn NORGE

Telefon 5281 6101                          Januari 1997